En bok som inte handlar om någonting

När jag satt och skrev ett blogginlägg häromdagen så slog en tanke mig.

Komediserien Seinfeld brukade presenteras som "serien som inte handlar om någonting", och i ett av avsnitten så har just George denna idé till ett tv-program. Ett program som inte handlar om någonting. Seinfeld blev ju en stor succé, så det kanske inte är en så dum idé :)

I England fanns en serie som heter "the Royle Family", om Seinfeld sades inte handla om någonting, så är detta extremexemplet. Den handlar verkligen inte om någonting, eller rättare sagt det händer saker, men man får aldrig se det. Programmen utspelar sig i familjens tv-rum, där de sitter framför tv:n och pratar. De pratar om tv:n, om vad som har hänt och vad som ska hända, men som tittare får man aldrig vara med när det händer. Ibland får man komma in i köket, but that's it.

Min tanke är då, går detta att göra i bokform?

(anledningen till att jag undrar kan ni läsa här:)

projekt skrev:rådtiteln får mig även att tänka på Oblomov. Romanen där hjälten ligger i sängen ett hundratal (?) sidor.

Alltså det jag undrar mest: hur gör man egentligen? Alltså vad skriver man när man ska skriva hundra sidor om ingenting? Tycker att det låter som en jätteutmaning.. Man får kanske kolla upp dina tips, tack för dessa!

Hade en gång en hyresgäst som påstod att hon var författare. Intressant tyckte jag och bad om att få en bok. Döm om min förvåning när de flesta sidorna i boken var tomma. Läsaren skulle få skriva lite själv tyckte hon. Det var väl en bra idé, den boken handlade absolut om ingenting.

mikel skrev:Alltså det jag undrar mest: hur gör man egentligen?

Det jag också frågar mig är hur det kan bli så att "ingenting händer" illustrerar något. Vad är det som gör att läsaren hittar en mening där ingenting händer; istället för att bara bli uttråkad. För det är väl just att läsaren finner något (mening? koherens? något som får oss att fortsätta) som gör att "ingenting händer" accepteras. Nu var det länge sedan jag läste Godot och Oblomov, men jag anar att "ingenting händer" är en soppa kokad på en knapp. En massa ingredienser finns och används i berättande, mycket händer även om inget händer, och därför smakar det bra. I Seinfeld och Curb your enthusiasm händer ju saker hela tiden. Ofta när jag skrattar gott åt något avsnitt av ovanstående serie tänker jag att det är bra skrivet, bra författat. Men jag har egentligen inte analyserat vad som sker i texten så att säga.

Jag håller med de flesta inläggen. Till att börja med Mikel: Det händer ju alltid något och handlar därför alltid om något.

Sedan har ju Godot nämnts som bra exempel, och det är det.

Men om man pratar om "ingenting" i sammanhanget dramatisk eller episk berättelse, så har vi ju Proust "På spaning ..." där ingenting händer i 3000 sidor, och det händer ingenting jävligt välformulerat och bra.

Men att allt ska hända indirekt ... Kommer mig att tänka på Harold Pinter, men det är ju scenberättelse då. I repliker kan mycket hända indirekt, under ytan etc. Det är nog svårare i gestaltande litteratur, tror jag. Absolut inte omöjligt, men jag har inget bra exempel för tillfället.

Plautus skrev: Det är nog svårare i gestaltande litteratur, tror jag. Absolut inte omöjligt, men jag har inget bra exempel för tillfället.

Om man bortser från det dramatiska ramverket så är kanske Slakthus 5, av Vonnegut, ett exempel, där väldigt mycket händer indirekt ...

... eller så halkar vi in på allegori och metaforer då ...

En bok som handlar om ingenting,

Är ingenting.

Ah, alla dessa goda tips på böcker.., synd att man aldrig hinner läsa ;)

I väntan på Godot är verkligen en av mina favoriter. Jag gillade den faktiskt direkt, men det kanske var för att jag läste den då jag läste litteraturvetenskap på högskolan och vi diskuterade den rätt ingående. Då fick man ytterligare vinklar och perspektiv på det hela.

Nåja, ibland när jag sitter och skriver tänker jag: "fan, de bara snackar, och snackar, och snackar, inget händer ju." Men sedan tänker jag att det är ju dialogen och relationen mellan personerna som är det intressanta, iaf för mig. Hoppas bara andra tycker det är intressant också. :)

Nu kommer jag tillbaka till detta igen...

Vi läste en bok med klassen som heter Huset vid vägens slut, Någonting Nordin är författaren. Ungarna tyckte den var bra, men de flesta kommentarer var: "det händer ju ingenting förrän i slutet" (då en av huvudpersonerna försvinner och polisen blir indragen).

Är "det händer någonting" biljakter, mord, kidnappning, terrorattentat, slagsmål, våldtäkter, otrohet etc för "den stora massan"?

Jag kommer att tänka på John Cages komposition för solopiano "4'33", som består enbart av pauser (tystnad). I drygt fyra och en halv minut sitter pianisten och läser pauserna medan publiken får lyssna enbart på ljuden i rummet. Det sistnämnda var just Cages syfte. Han ville skapa en komposition där åhörarna själva omedvetet skapade musiken. Kanske skulle en bok om ingenting kunna fungera på samma sätt? 200 blanka sidor, tänk hur fantasin kommer att börja rusa iväg hos läsaren, medan hon tittar ned i boken och bläddrar sig fram...

En bok som inte handlar om någonting